Depressed
Jag tror verkligen att jag är smått deppig.
Allt känns skit, klassen, skolan, mitt sociala liv och kärleken.
Allt är liksom medel eller under medel. Det finns inget att se framemot liksom. Utom Kent, men det är bara 10 dagar kvar sen lever jag i tre dagar av lyckokänslan från konserten, sen vad mer? Jag går upp på morgonen som en rutin. Det finns inget att glädja sig åt liksom.
Och jag tror att jag gillar en person, men att det inte är jag som har nummer eller något till personen gör mig stressad. Jag vill ju ha kontrollen. Men jag vet inte ens om han känner samma sak, även fast jag har fått det sagt för mig av en god vän, kan jag inte lita på den informationen. Och jag själv inte kan göra något gör mig ännu mer stressad.
Sen är det DU, shit alla förväntar sig att det ska bli något av oss, men jag är inte säker om du enns vill. Jag pallar inte gå runt och hoppas hela tiden, börjar släppa mina känslor även fast en viss del av min kropp säger nej. Men jag orkar inte gå runt och hoppas, vara svartsjuk och bara vänta. Jag har inget tålamod längre.. Så bättre att låta allt försvinna och bara leva mitt liv.
Och min kära vän som jag svek.. det går inte en endaste dag utan att jag tänker på allt jag ska berätta för dig, men när jag sedan vaknar upp ur mina fantasier och kommer på att det var jag som svek dig. Du är den enda jag någonsin skulle kunna berätta allt för. För du skulle inte döma mig, du skulle stötta mig. Och det gör ont, varje dag gör det ont. Men jag glömmer aldrig dig.
Långt inlägg, jag vet. Skönt att bara skriva av sig.
Bye from me. Slänger in en dagens låt snart. Kissies.
Allt känns skit, klassen, skolan, mitt sociala liv och kärleken.
Allt är liksom medel eller under medel. Det finns inget att se framemot liksom. Utom Kent, men det är bara 10 dagar kvar sen lever jag i tre dagar av lyckokänslan från konserten, sen vad mer? Jag går upp på morgonen som en rutin. Det finns inget att glädja sig åt liksom.
Och jag tror att jag gillar en person, men att det inte är jag som har nummer eller något till personen gör mig stressad. Jag vill ju ha kontrollen. Men jag vet inte ens om han känner samma sak, även fast jag har fått det sagt för mig av en god vän, kan jag inte lita på den informationen. Och jag själv inte kan göra något gör mig ännu mer stressad.
Sen är det DU, shit alla förväntar sig att det ska bli något av oss, men jag är inte säker om du enns vill. Jag pallar inte gå runt och hoppas hela tiden, börjar släppa mina känslor även fast en viss del av min kropp säger nej. Men jag orkar inte gå runt och hoppas, vara svartsjuk och bara vänta. Jag har inget tålamod längre.. Så bättre att låta allt försvinna och bara leva mitt liv.
Och min kära vän som jag svek.. det går inte en endaste dag utan att jag tänker på allt jag ska berätta för dig, men när jag sedan vaknar upp ur mina fantasier och kommer på att det var jag som svek dig. Du är den enda jag någonsin skulle kunna berätta allt för. För du skulle inte döma mig, du skulle stötta mig. Och det gör ont, varje dag gör det ont. Men jag glömmer aldrig dig.
Långt inlägg, jag vet. Skönt att bara skriva av sig.
Bye from me. Slänger in en dagens låt snart. Kissies.
Kommentarer
Trackback
