100.000 åsikter som ingen lyssnar på.
Designen är fotfarande konstig, jag vet.. tro mig.
Så med de glada orden ska jag berätta om resten som har hänt sedan jag blogga sist. Inget.
Jo lite men inte mycket. Idag så åt jag och tjejerna på därmedpasta, fy fan vad det var gott! Det var så gott, kände mig tvungen att äta upp det sista även om magen höll på att spricka. Vi hade det trevligt gick en lite "promenad", vi var precis påväg att börja den men det finns inga ord för det på det här jävla språket. Men det började allstå ösregna. Så vi stack till tunnelbanan med RÅ stack på direkten. Så vi andra beslöt oss för att dra vidare in till stan.
Några samtal senare så var vi påväg till bredäng helt plötsligt. Träffade J och pratade om tonårs problem. De andra är idioter, de fattar fan inget. Hoppas de mognar snart, verkligen. Men jag började tänka under taket vid dagisplatsen, när fan blev jag tonåring. Sen när tycker jag att det är intressant om att prata om töntiga I-landsproblem? En yngre människa i vår närvaro under taket påminnde mig om min otålighet för ointressanta problem. Tänk efter jag är vuxen snart, jag förstår inte ens mandarin språket på tvättmaskinen. Friheten känns dock ännu mer lockande än fängelset man bor i nu.
Jag och min familj förstår inte varann, eller de förstår inte mig. Det känns som om jag bara finns här, bara en bi-roll i världens viktigaste pjäs. Men jag klarar mig.. Andra förstår mig eller hur? Men min personlighet är utspridd, ingen känner mig. Alla känner den del av mig jag vågar visa upp. Inte så att jag är rädd för att jag ska bli utstött, men känner mig säker i mitt luftslott när ingen faktiskt vet mina svagheter. Jag har ju inga..
Visst känner alla så här, från hårigaste blatte till prydligaste svenne, ingen känner riktigt en. Man kan veta Mycket om en person men inte allt. Jag tror inte allstå på folk som säger "vi vet allt om varandra". Fullständigt omöjligt. Konstigt egentligen. Men ska inte sitta och vara ett kent-emo. Det är ju sånt vi kent fans är: emos(Ironi). Men ska ta mig kragen och växa upp. Imorgon är det bröllop åtminstone en i Sverige som lämnar sitt trygga bo. Fast kronprinssesan har ju folk som tvättar åt henne, synd om oss small people..
" När jag faller lycklig och fri. Var det falsk alarm, falsk marknadsföring. Men även inbitna lögnare har sin charm"
Emo kyssar.
Kommentarer
Trackback
